En kurs i kärlek, Preludium:


P.1       Detta är en kurs i mirakler. Det är en obligatorisk kurs. Tiden när du ska gå den är nu. Du är redo och mirakler behövs.

P.2       Be för alla dem som är i behov av mirakler. Att be är att be om. Men vad ber du om? Detta är den första instruktionen i denna kurs i mirakler. Alla är i behov av mirakler. Detta är första steget till att bli redo för mirakler: att be om att alla ska vara inkluderade i det vi gör här. Genom att be för alla dem som är i behov av mirakler ber du om att alla ska lära när du lär dig, du ber om att få koppla ihop ditt sinne med alla sinnen. Du ber om att få avsluta ditt separata tillstånd och lära i ett tillstånd av enhet. Detta är en grundläggande insikt om att detta är enda sättet att lära.

P.3       Det separerade självet eller egot kan inte lära. Även om egot har gått många kurser och tagit emot mycket undervisning har egot ingenting lärt utan enbart blivit hotat. Anden behöver inte en kurs i mirakler. Om egot inte kan lära och anden inte behöver lära, vem är då denna kurs och alla andra liknande kurser till för? Att lära känna sin sanna identitet, Självets identitet, som har förmågan att lära, är någonting som varenda en måste göra. Kan egot göra det? Aldrig. Behöver anden göra det? Nej. Vem är då denna kurs till för?

P.4       Det här är en grundläggande fråga som inte blev tillräckligt besvarad i En kurs i mirakler. Medan En kurs i mirakler är meningslös för egot och onödig för anden verkar det som om den inte skulle ha någon målgrupp alls om dessa två tillstånd är de enda som finns. Eftersom det är omöjligt att vara delvis ande och delvis ego, vore det meningslöst anta att det skulle kunna finnas ett sådant tillstånd där inlärning skulle kunna äga rum.

P.5       Världen har som en existerande helhet gått in i en tid, till stor del frambringad av En kurs i mirakler, en tid i vilken det redan finns en beredskap för mirakelsinthet. En kurs i mirakler öppnade en dörr genom att hota egot. Alla de som gick omkring här i världen med försvagade egon, i hopp om att kunna lägga egot bakom sig och med siktet inställt på mirakler, har fått människor att vakna upp till en ny identitet. De har inlett en tid i vilken vår identitetskris ska upphöra. Inte sedan Jesus vandrade på jorden har mänskligheten upplevt en sådan tid.

P.6       Vad är det i dig som kan lära? Vad är det i dig som inser att egot inte är vad du är? Vad är det i dig som känner igen din ande? Vad är det i dig som pendlar mellan två världar, den värld där egot härskar och andens värld? Vad är det som känner skillnaden mellan dem? Kristus i dig.

P.7       Det är lätt att föreställa sig hur Kristus i dig skiljer sig från ditt ego men inte lika lätt att förstå hur Kristus i dig skiljer sig från anden. Det är Kristus i dig som har förmågan att i mänsklig form lära sig vad som menas med att vara ett Guds barn. Det är Kristus i dig som har förmågan att överbrygga de två världarna. Det är detta som menas med Kristi återkomst.

P.8       Egot är det som du gjorde. Kristus är det som Gud gjorde. Egot är ditt utsträckande av vem du tror att du är. Kristus är Guds utsträckande av vem han är. För att avsluta behovet av inlärning måste du veta vem du är och vad detta innebär. Medan den ursprungliga kursen i mirakler var en kurs i mental träning och tankeomvändning, en kurs som var avsedd att peka på det vansinniga i identitetskrisen och lossa egots grepp, är detta en kurs som är avsedd att fastställa din identitet och göra slut på egots herravälde.

P.9       Det finns än så länge bara ett fåtal som vågar tro på härligheten med att vara vilka de är, ett fåtal som kan lägga åt sidan idén att det skulle vara högmod att tänka på sig själva i ljuset av Guds tanke på dem, snarare än sin egen. Detta beror enbart på att egot ännu inte har försvunnit för gott. Du gör rätt i att inte vilja förhärliga egot på något sätt. Du vet att egot inte kan förhärligas och att du inte vill att det ska det. Det är därför som du, så länge egot finns kvar, inte kan veta vem du är. All härlighet tillhör Gud och hans skapelser. Att du tillhör Guds skapelser kan inte ifrågasättas. Därför tillkommer all härlighet dig. All härlighet är din och dina försök att hålla den borta från egots räckvidd är hjältemodiga men onödiga. Egot kan aldrig göra anspråk på den härlighet som tillhör dig.

P.10     Många av er vill tillhöra ”fotfolket”, vill bara leva ett gott liv utan att göra anspråk på ära och härlighet, utan att ha några storartade idéer om er själva. Det är möjligt för dig att göra mycket gott utan att inse vem du är, men det är omöjligt att vara vem du är, och du är den som världen är till för. Den här världen är till för att du ska känna igen ditt Själv och känna igen dina bröder och systrar. Att sluta innan detta är uppnått trots att det finns inom räckhåll är precis lika dåraktigt som övertygelsen om egot. Fråga dig själv vad det är som stoppar dig. Även om du verkar vara ödmjuk i dina val, låter du fortfarande egot välja åt dig. Detta är inte ödmjukhet utan rädsla.

P.11     Den ursprungliga kursens fortsatta undervisning var utformad för att vända rädsla till kärlek. När du tror att du inte kan gå längre än så i ditt accepterande av kursens undervisning och sanningen om dig själv som Gud skapade dig, då avsäger du dig kärleken för rädslan. Du kanske gör den här världen till en bättre plats, men du avskaffar den inte. När du accepterar att göra gott och att vara en god människa, accepterar du att tjäna dem som bor i helvetet, i stället för att välja himmelriket. Det som du anser vara möjligt accepterar du och det du varseblir som omöjligt förkastar du. På så sätt håller du fast vid människans lagar och förkastar Guds lagar. Du hävdar din mänskliga natur och förkastar din gudomliga natur.

P.12     Vad är detta förkastande om inte ett förkastande av ditt Själv? Vad är detta förkastande om inte rädsla förklädd till ödmjukhet? Vad är detta förkastande om inte ett förkastande av Gud? Vad är detta om inte ett förkastande av mirakler?

P.13     Du som har avvisat ditt Själv kommer antagligen att känna dig mer och mer tyngd. Även om du till en början kan ha känt ett energipåslag efter dina studier av Kursen eller efter dina upptäckter av andra former av sanningen, även om du till och med kan ha upplevt att någonting som verkade vara mirakler hände ”just dig”, kommer den här energin och de här upplevelserna som gjorde dig så lätt om hjärtat, att börja sjunka undan och verka lika avlägsna och overkliga som en hägring, eftersom du fortsätter att förkasta ditt Själv. Allt du har kvar är övertygelsen om att du måste anstränga dig och kämpa för att vara god och göra gott, en övertygelse som tydligt visar att du har förkastat vem du är.

P.14     O, Guds barn, du behöver inte ens försöka, du behöver inte känna dig nedtyngd eller bli trött och sliten. Du som vill uppnå och fullborda så mycket gott här i världen, inse att bara du själv kan vara fullbordad. Du är här för att vakna upp ur din slummer. Du är inte här för att vakna upp till samma värld, en värld som verkar vara lite mer förnuftig än förut men som fortfarande styrs av galenskap, en värld där det verkar möjligt att hjälpa ett fåtal andra men helt säkert inte alla andra. Du är i stället här för att vakna upp till en ny värld. Om den enda förändring du ser i din värld är lite mindre vansinne än förut, då har du inte vaknat upp, då är du fortfarande fast i den mardröm ditt ego har fabricerat. Genom att välja att avvisa dig själv har du valt att försöka göra mardrömmen begriplig, i stället för att vakna upp ur den. Detta kommer aldrig att fungera.

P.15     Genom att avvisa vem du är, visar du att du tror att du kan tro på en del av sanningen men inte på hela sanningen. Många av er har till exempel accepterat att ni är mer än er kropp samtidigt som ni håller fast vid er övertygelse om kroppen. På så sätt har ni gjort er själva än mer förvirrade genom att acceptera att ni är två själv – egot som representeras av kroppen – och ett andligt själv som för er representerar en osynlig värld som ni kan tro på men inte delta i. Således har ni gjort egot till en motståndare till anden, och givit egot en inre och osynlig fiende att kämpa mot. Detta var knappast meningen med någon av de läror om sanningen som har som sitt mål raka motsatsen till denna konfliktskapande situation. Sanningen förenar. Den splittrar inte. Sanningen bjuder in frid, inte konflikt. Partiell sanning är inte bara omöjlig, den är skadlig. För i denna ensidiga kamp kommer egot förr eller senare att avgå med segern. Anden är enligt era begrepp alltför diffus, alltför odefinierbar och alltför svår att tro på, för att kunna vinna den här kampen mot det som ni uppfattar som er verklighet.

P.16     Du som har kommit nära sanningen, bara för att vända ryggen till och vägra se den, vänd dig om och titta en gång till. Du har avverkat din resväg nu och slutet på resan är inom synhåll. Du står framme vid avgrundens rand med utsikt över den nya världen, som glittrar i all sin himmelska skönhet och badar i ett gyllene ljus bara en liten bit bort. Medan du kunde ha sett den här synen vände du i stället ryggen till och suckade, såg tillbaka på en värld som är bekant för dig, och valde den i stället. Du förstår inte att du, i och med detta val, även om det är gjort med den goda avsikten att gå tillbaka och göra skillnad, fortfarande väljer helvetet när du i stället kunde ha valt himmelriket. Ändå vet du att det enda sanna sättet att förändra världen är att välja himmelriket. Det är att byta ut en värld mot en annan. Det är detta du är rädd för att göra. Du är så rädd för att släppa taget om den värld du har känt att du inte kommer att byta ut den, inte kommer att lämna den, även om det är en värld präglad av konflikt, sjukdom och död.

P.17     Så länge Gud förblir okänd för dig och du förblir okänd för ditt Själv, så länge förblir även himlen dold. När du således vänder himlen ryggen, vänder du även ditt Själv och Gud ryggen. Dina goda avsikter kommer inte att kunna förändra världen och göra slut på helvetet. Under hela världshistorien har det funnits många som gjort goda, hjältemodiga och ibland mirakulösa gärningar, utan att världen förändrats, utan att den blivit någonting annat än en förtvivlans och hopplöshetens plats. Vad är mer förmätet: att tro att du ensam kan göra vad miljoner andra inte förmått, eller att tro att du, i förening med Gud, kan det? Vad är mer förnuftigt: att välja att än en gång försöka vad andra försökt och misslyckats med att uppnå, eller att välja att lämna det gamla bakom dig och välja en ny väg, en väg där du blir den fullbordade och i din fullbordan väcker det nya till liv?

P.18     Vad är skillnaden mellan dina goda avsikter och att förena din vilja med Guds vilja? Skillnaden ligger mellan vem du tror att du är och vem Gud vet att du är. Så länge denna skillnad består, kan du inte vara av samma vilja som Guds vilja eller göra det som Gud har utsett dig till att göra. Vem du tror att du är avslöjar vilket val du har gjort. Det är antingen ett val att vara åtskild från Gud eller ett val att vara ett med Gud. Det är ett val att känna dig själv som du alltid har gjort, eller ett val att känna ditt Själv så som Gud skapade dig. Det är skillnaden mellan att vilja känna Gud nu, och att vilja vänta med att känna Gud tills du har bestämt att du är värdig eller till någon annan bestämd tidpunkt, till exempel döden.

P.19     Vad är goda avsikter om inte ett val att göra vad du kan, ensam, själv, mot alla odds? Det är därför goda avsikter så ofta inte leder någon vart, och resultatet, trots varje ansträngning som gjorts, sällan är mödan värt. Du kan inte förtjäna en biljett till himlen eller till Gud med hjälp av dina ansträngningar eller dina goda avsikter. Du kan inte förtjäna och kommer aldrig någonsin att känna det som om du har förtjänat att bli utsedd till en så värdefull person att du är värd att få allt det som Gud oförbehållsamt skulle ge. Ge upp denna föreställning.

P.20     Du har bestämt dig för att du vet hur du ska göra goda gärningar men att du inte vet hur du ska göra vad Gud ber dig om. Du tänker, att om Gud bad mig bygga en bro så skulle jag bygga en bro, och det är troligen sant. Likväl kommer du inte att bli bron. Du vägrar inse att Kristus i dig tillhandahåller den bro som du bara behöver gå över för att överbrygga avståndet mellan himmel och helvete, mellan ditt separerade själv och föreningen med Gud och alla dina bröder och systrar. Du föredrar att tänka att en god gärning här, lite välgörenhet där, är viktigare. Du föredrar att svika dig själv och hjälpa andra, utan att inse att du inte kan hjälpa andra förrän du har hjälpt dig själv. Du föredrar osjälviskhet framför ett själv, eftersom detta är den väg du valt för att utplåna egot och behaga Gud. Det här är inte olikt inställningen hos en god mor som beslutar sig för att uppoffra sig själv för sina barn, utan att inse att hennes uppoffring inte bara är onödig, den är inte ens önskvärd.

P.21     Dina goda avsikter varken behagar eller misshagar Gud. Gud väntar bara på att du ska återvända till himmelriket, att du ska acceptera din födslorätt, att du ska vara vem du är.

P.22     Ett annat hinder för att nå fullbordan ligger i andra änden av spektrumet och det består av en självupptagenhet som inte tycks ha något slut, och inte heller verkar det finnas någon gräns för det intresse den framkallar. Även om förlåtelse och befrielse från skuld är nödvändigt, och även om vi behöver känna igen gåvor och vad som leder till glädje för oss, är detta av vikt endast i den utsträckning det gör oss redo för ett nytt val. Ett långvarigt intresse för självet kan vara lika skadligt som osjälviskheten hos dem som är helt inriktade på att göra goda gärningar. Ett långvarigt intresse för en själv kan ytterligare befästa egot, snarare än leda till kunskap om Gud.

P.23     Sökare är endast en annan kategori av dem som, när de kommer till avgrundens rand, agerar som om de gått in i en vägg snarare än kommit fram till en bro. Det är just den plats där du stannade upp som du måste återvända till. De som fortsätter att söka kan ha lämnat Kursens undervisning eller någon annan traditionell andlig eller religiös undervisning, bara för att finna ännu en och ytterligare en. För dem som är inställda på att söka finns det alltid mer att söka efter, men de som finner måste stanna upp för att inse vad de har funnit och inse att de inte längre söker.

P.24     Kursen talar om ett oändligt tålamod. Gud är tålmodig, men det är inte världen. Gud är tålmodig för Gud ser dig endast som du är. Kristus i dig är därtill stilla och alltid närvarande. Försvagningen av ditt ego, som all din inlärning åstadkommit, har banat väg för styrka, en styrka som till synes kommit in genom ett litet hål som uppstått i egots rustning, en styrka som växer och blir alltmer otålig av dröjsmål. Det är inte ditt ego som otåligt väntar på förändring, för ditt ego är i hög grad investerat i saker och ting som förblir desamma. Det är snarare en medkänslans ande som blir omskakad av nödens och lidandets vansinne. En ande som försöker ta reda på vad den ska göra, en ande som inte tror på de svar den fått.

P.25     Vägen för att övervinna den dualism som hotar till och med den skarpsinnigaste av elever, går genom Kristus i dig, genom Den som vet vad det är att vara Guds barn och även vandra omkring på jorden som människobarn. Detta är inte din hjälpare, såsom den heliga anden är, utan din identitet. Medan den heliga anden med rätta åkallades för att förändra din varseblivning och visa dig hur du skiljer det falska från det sanna, så är ditt erkännande av Kristus i dig det rätta i denna tid när du ska identifiera dig med ditt odelade Själv.

P.26     Låt oss för ögonblicket tala om Guds familj i form av människosläktet, kort sagt i en form som du känner igen. I människosläktet finns det många släktled men det kallas ett släkte, människosläktet. Det kallas en art, den mänskliga arten. I detta människosläkte finns individuella släkter, och bland dem, den som du kallar ”din” släkt. En släkt har flera medlemmar men den kallas en släkt. Alla dess medlemmar härstammar från samma förfäder, samma blodslinje. Inom den blodslinjen finns gener som bär på särskilda egenskaper och anlag. Ett barn i ett släktled kan likna barnet till en annan avlägsen släkting eller en släkting som levde och dog många år tidigare. Du ser ingenting konstigt eller främmande i detta. Detta är vad som är utmärkande för en släkts natur, så som du förstår begreppet släkt. Och det som håller samman släkten som en, bortom dess fysiska natur – blodsbanden och förfäderna – är kärlek. Det är i själva verket bara inom släkten eller familjen som ovillkorlig kärlek ses som acceptabel. Sålunda spelar det ingen roll om det ena barnets uppförande anses vara gott och det andra barnets uppförande dåligt, förälderns kärlek till barnet är densamma. En son eller dotter behöver inte göra sig förtjänt av den kärlek han eller hon får, och även detta ses som acceptabelt, till och med som ”rätt”.

P.27     Det är uppenbart att Guds natur är annorlunda än människans natur. Gud har inte fysisk form och frambringar inte fysisk avkomma. Gud har emellertid en son, ett barn, en avkomma, som måste existera i någon form som liknar fadern. I historien om människosläktet finns det en berättelse om Guds sons, Jesu Kristi, ankomst, han som föddes, växte upp till en man, dog och återuppstod igen för att fortsätta leva i en annan form än den mänskliga. De som tror på berättelsen har accepterat att Jesus var Guds son innan han föddes, medan han vandrade på jorden, och efter det att han dött och återuppstått. Vare sig det här är din övertygelse eller inte, kommer det nära sanningen på ett sätt som du kan förstå. Jesu liv är helt enkelt levnadsexemplet, det liv som visade vad det innebär att vara Guds barn.

P.28     Precis som det finns en del av dig som tror att du är ovärdig, att du är skapt till att kämpa och lida, finns det en annan del av dig som vet att detta inte är sant. Se tillbaka, så kommer du att minnas, att du ända från dina tidigaste år har vetat att livet inte är som det ska vara; att du inte är som du är avsedd att vara. Den del av dig som rasar mot orättvisor, plågor och fasor gör det utifrån en plats i dig som inte accepterar, och aldrig kommer att acceptera, att sådant är avsett för dig eller för dem som vandrar på denna jord tillsammans med dig. Och ändå berättar er historia, som ni verkligen tror på, att världen alltid har varit sådan och att det inte finns någon väg ut ur det. I en sådan värld borde inte frågan vara varför så många tar sina liv, utan varför så få gör det.

P.29     Det finns många slags plågor och fasor, från fysiska sjukdomar till tortyr och förlust av kärlek, och mellan dessa många fruktansvärda händelser finns det meningslösa livet, lika plågsamt det, där ändlösa timmar förflyter i ett mödosamt slit, vilket är priset för er överlevnad här. Till och med de som studerat mycket och lärt sig Kursens lektioner väl, struntar i att lära ut vad de lärt sig, låter lärdomen samla damm under tiden som de förtjänar sitt levebröd, ända tills dammet som samlats hindrar dem från att se den. Detta är priset för att vända tillbaka när de kunde ha nått fram till himlen, priset för att fortsätta tro på världens lagar som styr kroppens överlevnad. Så här gör de som vet att det inte är meningen att det ska vara så här och som sedan tvivlar på sitt vetande. Så här har det alltid varit, utropar de. De klagar över att de ser bara en verklig värld, medan himmelriket väntar strax bortom deras villighet att gå vidare.

P.30     Du är den skapelse som liknar din fader och människosläktet liknar Guds familj. Precis som barn växer upp i er ”verkliga värld” och flyttar från sina familjer, lämnar sina familjer för att börja leva sina ”egna” liv, så har också ni gjort som del av Guds familj. Bland människorna betraktas självständigheten och oberoendet som kommer med åren som någonting naturligt, som det borde vara, och ändå betraktas återvändandet till ”ursprungsfamiljen” också som naturligt. Barn ger sig av under en tid, ivriga att hävda sitt oberoende, bara för att senare återvända. Återkomsten ses som ett tecken på mognad, acceptans, och ofta förlåtelse.

P.31     Vad betyder det att tro på Gud? Du inser att du inte kan känna Gud på samma sätt som du känner en annan mänsklig varelse, och ändå fortsätter du att söka den sortens kännedom. Det är ju det som är kärnan i att känna en annan människa – att veta vad de står för, vad deras sanning är, vilka regler de åtlyder, hur de tänker och hur det som de tänker passar ihop med vad de gör. Gud gav dig Ordet genom vilket du kan känna honom. Gud gav dig Ordet som blev kött för att det skulle vara ett exempel att leva efter – ett exempel på en levande Gud. Vad mer än detta är nödvändigt? Du söker formen när du redan har innehållet. Är detta förnuftigt?

P.32     Du läser vad författare skriver och upplever att du inte bara känner deras karaktärer, utan även dem. Men möter du författare ansikte mot ansikte kan du sällan se i dem vad du såg i deras texter. När du möter författare ansikte mot ansikte, ser du deras form. När du läser deras ord, ser du deras innehåll. När du slutar se med egots ögon slutar du se formen och slutar söka efter den. Du börjar se innehållet.

P.33     Innehållet är det enda du har av Gud. Det finns ingen form att se, likväl uppenbarar sig formen i innehållet. Detta är sant seende. Ty innehållet är allt och formen är intet.

P.34     Guds innehåll är kärlek. Jesus förkroppsligade Gud genom att förkroppsliga kärleken. Han kom för att omvända vårt sätt att tänka på Gud, för att få oss att sluta förknippa Gud med mänskliga villkor, såsom hämnd, straff och dömande.

P.35     Jesus gjorde detta inte bara genom att förkroppsliga Gud i mänsklig form, utan också genom att ge en sann snarare än en falsk bild av makt. Den enda idé människorna kunde göra sig om en allsmäktig varelse, innan ankomsten av ordet som blev kött, innan inkarnationen, var någon vars makt liknade den som deras egna makthavare hade. Jesus intog en sådan radikal ståndpunkt mot dem som hade den sortens makt att han blev avrättad. Men Jesus förde inte ett maktlöst folks talan. Jesus lärde ut sann makt, kärlekens makt, en makt som bevisades genom uppståndelsen.

P.36     Jesus, förenad med Kristus i dig, är den som kan lära dig vem du är och hur du ska leva som vem du är i en ny värld. Han kan öppna himmelriket för dig och gå med dig genom dess portar, för att där till slut byta ut den här världen mot ditt sanna hem. Men det är inte din kropp som kommer att passera genom himmelrikets portar, inte heller kommer kroppens ögon att se den nya värld som du kommer att skåda och ta med dig. Att se en fysisk värld som till sin storlek, form och omfattning liknar den gamla och sedan hoppas kunna förflytta den från en plats till en annan, skulle vara en villfarelse. Den nya världen har inte med form att göra, utan med innehåll. Ett innehåll som är lika lätt att överföra som en författares ord på en sida i en bok.

P.37     Hur många av er skulle inte resa till himmelriket om ni kunde kliva på en buss och bli skjutsade dit? Ändå har ni alla, var och en inom er, makten att nå himmelriket. Att känna ditt Själv som vem du verkligen är, är det enda som kan få dig att sluta vara rädd för din makt. Jesus accepterade sin makt och förde således ner himmelrikets makt till jorden. Detta är vad Kristus i dig kan lära dig att göra. Detta är mirakelsinthet. Detta är kärlek.

P.38     Detta är etthet. Kristus i dig undervisar endast i betydelsen av att överföra kunskap som du redan har, och än en gång får åtkomst till, när du förenar dig med ditt eget verkliga Själv. När detta väl är fullbordat, är du fullbordad. Eftersom du är fullständig. Men om din förening med Kristus är fullbordan och fullständigandet av alla lektioner, vem är då han som tillhandahåller lektionerna? Det är Jesus.

P.39     Kristus i dig är den identitet som ni har gemensamt. Denna gemensamma identitet gjorde Jesus till ett med Kristus. De två namnen betyder samma sak, eftersom etthet är vad som alltid varit det gemensamma och alltid kommer att vara det gemensamma. Du är för evigt ett med Kristus. Den enda möjlighet du har att se Jesus på ett annat sätt är att relatera till den Jesus som var en människa, den Jesus som existerade i historisk tid. Detta är samma sätt som du har möjlighet att se dig själv på – som en man eller en kvinna, som en varelse som existerar i en viss historisk tid. Detta endimensionella, eller i bästa fall tredimensionella sätt att se är roten till problemet. Om du inte kan se dig själv ”på annat sätt” än som en man eller en kvinna som lever på en viss plats i en viss tid, då kan du inte se ditt Själv. Därför kommer Jesus till dig igen, på ett sätt som du kan acceptera, för att leda dig bortom vad du kan acceptera till det som är sant.

P.40     När du berättar för någon att en larv blir en fjäril kan det förefalla otroligt, även för ett litet barn. Detta gör det inte mindre sant. Fjärilen är fortfarande samma varelse som larven, även om vissa tycker att den är skönare att beskåda. Larven slutade inte existera; den omvandlades helt enkelt till någonting som den alltid varit. Det kan därför verka som om fjärilen är både fjäril och larv, två separata ting som blir ett. Du är väl medveten om det faktum att om du inte kunde se förvandlingen äga rum ”med dina egna ögon”, skulle du inte tro att de två till synes helt olika varelserna var en och samma. Om någon skulle berätta för dig om denna transformation, utan att kunna hålla upp ett synligt bevis, skulle du anklaga vederbörande för att hitta på en saga för att roa dig.

P.41     Hur många av er har samma inställning till er egen berättelse? Det är en vacker saga, en godtagbar myt, men innan kroppens ögon kan se beviset, kommer det att stanna vid det. Detta är galenskapen i den mardröm du väljer att inte vakna upp ur. Det är som om du har sagt, jag kommer inte att öppna mina ögon förrän någon bevisar för mig att de kommer att se, när jag har öppnat dem. Du sitter och väntar på bevis i det mörker som bara ditt eget ljus kan driva bort.

P.42     Din villighet att lära är uppenbar, annars skulle du inte vara här. Du har fått veta gång på gång att det enda som behövs är ett litet uns villighet. Varför verkar det då som att du inte har gjort några framsteg eller bara kommit en liten bit på väg, när din villighet är så mäktig? Endast för att du inte har övervunnit egot. Du lär dig och sedan låter du egot komma tillbaka, om och om igen, och ta ifrån dig allt du har lärt. Det är uppfinningsrikt i sina sätt att få dig att vända och gå tillbaka, om och om igen, tills du känner som om du går in och ut genom en roterande svängdörr.

P.43     Du var ditt Själv innan du påbörjade din inlärning, och egot kan inte ta ditt Själv ifrån dig utan kan bara dölja det. Den undervisning du således behöver nu är till för att hjälpa dig separera egot från ditt Själv, hjälpa dig att lära dig höra endast en röst.

P.44     Den här gången väljer vi ett mer direkt tillvägagångssätt, ett sätt som till en början ser ut att överge abstrakt lärande och sinnets komplexa mekanismer som vilseleder dig så. Vi tar ett kliv bort från intellektet, egots stolthet, och närmar oss denna slutgiltiga inlärning via hjärtats rike. Det är därför som vi, för att göra slut på förvirringen, kallar denna kurs En kurs i kärlek.