Introduktion | En kurs i kärlek

En kurs i kärlek, Introduktion:

I.1 Den här kursen skrevs för sinnet – men bara för att få sinnet att vända sig till hjärtat. Få det att lyssna. Få det att acceptera förvirring. Få det att sluta göra motstånd mot mysteriet, sluta jaga efter svar och få det att skifta fokus. Få det att sluta fokusera på det som bara kan läras genom sinnet och i stället fokusera på sanningen.

I.2 Det som lärs genom sinnet stuvar bara om verkligheten. Sinnet håller sedan fast vid den nya verkligheten som en ny uppsättning regler, utan att det förändras. Det ser verkligheten genom dessa nya mentala konstruktioner och kallar det ett nytt sätt att se. För att upprätthålla sin nya verklighet måste det insistera på att andra lyder dessa nya regler. Sanningen har blivit funnen, säger det, och den finns ”här” i dessa nya regler och inte i de där gamla. Sinnet kommer sedan att säga åt dig hur du ska känna enligt dess regler och förhindra alla sätt att känna, alla sätt att vara som verkar motsäga dessa regler, som om det, tack vare dessa regler, vet hur allt är.

I.3 Sinnet kommer att tala om kärlek men kommer ändå att hålla hjärtat fjättrat vid sina nya regler, nya lagar, och det kommer fortfarande att säga ”detta är rätt” och ”detta är fel”. Det kommer att tala om kärlek utan att se sin intolerans eller sitt fördömande. Det kommer att tala om kärlek för att vara hjälpsamt, och göra det med sann uppriktighet, men ändå kommer den logik det använder, fastän den är ny, att såra hjärtat hos de mest ömtåliga, de som känt sig mest kallade till kärleken och dess ljuvlighet. ”Det är fel av mig att känna som jag gör” säger den vekhjärtade till sig själv, övertygad som hon är om att andra vet vad hon själv inte vet, och döljer sin vekhet bakom skyddsmurar.

I.4 Du tror att ni måste kunna tala samma språk för att dela med er till varandra och därför återgår du till sinnets språk med dess exakthet. Sinnet hatar att vara förvirrat, att vara öppet, att förbli öppet och att inte veta. Det vill ha ankare som håller det kvar på samma ställe och väl där lider det under tyngden av förändringens vågor, kämpar mot strömmen och försöker skydda sig mot stormen. Sinnet återvänder alltid dit där det känner sig tryggt och säkert på sig självt och därför tar det sig ingenstans och ser inte transformation eller skapelse, eller den nya horisont som skulle utmana dess verklighet.

I.5 Sinnet kan inte öppna hjärtats dörrar, och ändå vänder vi oss inåt, vänder oss till sinnet och visar det var öppenheten ligger, var ljuvligheten har sin boning, var kärlekens vetande står att finna. Det enda sinnet kan göra är att stuva om verkligheten och hålla den fast och fången och bunden av regler. Kärlekens lagar är inte som dessa. Kärlekens lagar består inte av regler, fakta eller de rätta svaren. Kärlekens lagar ger andlig frihet, den frihet som ligger bortom tro och övertygelse, bortom tanke, bortom lydnad till någon annan auktoritet än ens eget hjärta.

I.6 Hjärtat behövs för att vägleda sinnet på ett sätt som detta inte vill bli väglett, ett sätt som innebär förening, ett sätt som inte tillåter sinnets separata tillstånd, dess regler, eller dess rätta svar. Hjärtat behövs, för det är vem du är och där du är och det svarar med kärlek på det som är ett med det. Vi är ett enda hjärta.

I.7 Vi är ett enda sinne. Vägen till etthet och förening, till ett liv i form som accepterar etthet och förening, till en mänsklighet som återvunnit sin helhet, går genom sinnets hjärta.

I.8 Den här kursen kommer att verka vara läkande för en del, lätt för vissa, invecklad för andra. Sinnet kanske kommer att säga: ”Ja, ja, jag vet. Berätta någonting för mig som jag inte vet.” Sinnet kan bli förvirrat av motsägelser, klamra sig fast vid vedertagna sanningar, jämföra den här visdomen med annan visdom. Sinnet kommer att försöka förstå med sin egen logik och bekämpa hjärtats logik. Sinnet kommer att söka nya regler och kanske vara villigt att stuva om sin verklighet ännu en gång.

I.9 Sinnet är sin egen verklighet. Du kan inte undkomma sinnets verklighet med sinnets hjälp. Du kan inte lära dig hur du ska undkomma sinnets verklighet med hjälp av sinnets mönster för inlärning eller för logik. Du kan inte leva i en ny frisk värld och samtidigt hålla kvar sinnets verklighet.

I.10 Det finns inget ”varenda en” som jag talar till och som jag ger dessa ord. Det finns inget ensamt, inget solitärt, inget separat sinne som dessa ord riktas till. Dessa ord går från hjärta till hjärta, från ett enda hjärta till ett enda hjärta.

I.11 ”Varenda en” är bara ett koncept. Dessa ord ges till var och en. De uppfattas bara av varje människa ”för sig”, med vilket jag menar i det enda hjärtats helgd. Vi är ett enda hjärta. Vi är ett enda sinne. Förenade i helhjärtadhet är vi himmelriket på jorden. Vi ersätter bitterhet med ljuvhet. Vi befinner oss i det enda hjärtats verklighet, skapelsens födelseplats, födelseplatsen för det nya.

I.12 Det nya är inte det som alltid har existerat. Det är inte det som kan förutsägas. Det är inte det som kan formas och sedan bevaras obefläckat. Det nya är skapelsens kärlek i ständig utveckling. Det nya är kärlekens uttryck. Det nya är den sanna ersättningen för det falska, slutet på illusionen, glädjen som föds i sorgen. Det nya återstår att skapa, från ett enda hjärta till ett enda hjärta.

I.13 Detta är en kurs för hjärtat. Födelseplatsen för det nya.